Pappas flicka

Oj, vad tiden går fort! Nu är det redan maj och snart, om närmare bestämt 25 dagar, fyller prinsessan ett helt år!

Tänk att vid den här tiden förra året vaggade jag runt i lägenheten i Traneberg och tvättade och strök (!) alla små små bebiskläder. (sen dess så har nog Matilda aldrig haft på sig något struket plagg överhuvudtaget! Fattar inte hur folk orkar ha små blusar och skjortor på sina små, måste ha tjänstefolk antar jag, eller bara vara helt galna...)

Väskan var inte packad, men packlista och en massa grejer låg framme, redo för utryckning till BB. Lars lagade mat och fyllde frysen, vi åkte till IKEA och köpte badbalja och annat viktigt, tillsammans med alla andra stormagade som ständigt vobblar runt på barnavdelningen.

Vi satt i soffan på kvällarna och hade dåligt samvete för att vi inte hade gjort profylaxövningarna från kursen vi gått. Ibland tvingade jag Lars att nypa mig i armen så jag skulle få andningsträna med smärta, men då kändes allt så knasigt att vi började asgarva. Det är jättesvårt att avslappningsandas och skratta samtidigt...! Och under alla förberedelser sparkade Sprattlet så att hela magen gungade. Hon låg säkert där inne och tänkte "oj oj, de där knäppgökarna verkar ju inte ha nån koll alls, bäst att stanna kvar här inne så länge som möjligt! Får nog vänta till slutet av maj, då kanske de är mer redo." Vet inte vad hon tycker om sitt beslut, så här i efterhand, men lite bättre koll har vi nog allt fått under det senaste året. Även om lilltösen gör sitt bästa för att vända upp och ner på våra liv, mest hela tiden!

Nu ska jag börja jobba och Lars ta över här hemma. Återstår att se om han tar över här på bloggen också, eller om jag får en massa tid över på jobbet och kan blogga mest hela dagarna! :)